Anna Hallberg: före spädning

Anna Hallberg, f. 1975. Debuterte med Friktion (Bonniers) i 2001. Har også publisert dikt i Ord & Bild og OEI. Redaksjonsmedlem i OEI.



kan spegla i stålets blanka         ett blänk
i luften          kastar   ansiktet

tillbaka


knivens breda sida           träffar
aldrig                   glimmande
när den far förbi       med ögon.



(blickfång saknas  varje  /  det växer )


djuphav



det ljusa hatet från pappas penis
mitt huvud är för tungt

en vilja: att döda



(det är nödvändigt att återvända till den fungerande smärtan )
(det är nödvändigt att återvända till den fungerande smärtan )



ett skäl. det här är:
ett skäl.       det här är ett skäl för att tala. Ett skäl för att
tala om. för att tala om det här.  Skälet.  Nu MÅSTE du.
ja, nu måste du. Eller hur?  Ja. Nu.    Eller.    Hur. Skälet.
ett skäl.     eller.      hur.
(eller)         vill döda




att inte längre bära                                   tappad

på självklarheter


-----------------------blåst

genom parkbänkarna

revbenen, Folkets Hus

och 

kyrkböckerna

blåser det också

lika

igenom -------------------




                  Taxa: 8kr/tim vard. 9-19
                  Taxa: 60 öre kvällar och helger
                  Taxa: gräns, ett motstånd för skillnad




går på.   begravningsplatser.  

avtryckens  minnen.  

avslutade.        

– i formar – 

(som muffins)




jag förvånas
över hur snabbt
jag ryms ut



raider/bounty/raider/bounty/raider/bounty/raider/bo
unty - lägger bara i ordning som kommit fel och (i
ordning, i ording, i drrning, ird ning,) raiderochraidero
chraider och raider och vem  är det nu som har ramlat?
Mina knän är blodiga och luktar illa. Röret rullade över
kanten. De var många, men jag vet inte. Din statoiltröja
har lossnat, i axelsömmen.
– Måste  man ha keps på sig när man jobbar här?



                           (Det kan jag inte svara på.)



du måste döda allting.
du måste döda och fortsätta framåt.
du måste döda och fortsätta framåt igenom över under
och förbi



det ljusa våldet.   
ett tunt svettlager   

den mikroskopiska skärpan          (svalkar   och lugnar)    
så tyst skriker en liten flik



              också det närmaste plagget. tröjan med min svett,
med mina lukter  /
                                                      / sammanhangen slöa    de
trötta      joggingvarven     runt      elljusspåret –


         vill ensam är.   och måste.



sanning = mage + ögon
sanning –  mage = ögon
s – m – ö = s m ö r g å s 


Fiberoptiken. Den exakta beröringen. I tid.






                                             Du kan inte. Som vanligt.

(mänskligheten)



Betyder: torskfilé, litteraturkritik, hiss med grind


man ska skrika tystnaden rakt i ansiktet på folk
eller:  vem är det nu  som har ramlat?
våra armbågar är blodiga och luktar trä


reflexmässighetens bedrägliga förskjutning


                                    (Varför låter det så mycket? )



         natten tystnar också
         låter floder av mörker fylla ut  –
         överflödet rasar  dunklas rämnar
                  av sig själv

         Basgången är nu tyngre.
         Det finns en rättvisa här.




                                   jag ligger platt som ett minustecken
                             så nära att jag känner hur strecken skakar

                                                                                  - Kanske,
                                                     om ni tänker kring kärlek?

 
 
lå-nga   sim-tag   läng-re   ut  



                               in och ät    



                                             ground zero thinking...




Nu         målas en spegel i rymden
den tunna hinnan av silver

framför
ögat

och intet liv

ännu
                                                                                                                               minustvåhundrafjortonkommafemton grader
                  komma fjortonochenhalv
                  komma fjorton, tretton, tio...


                                       Nu         växer         ett      spegelskal
                           signaler    toner   från mätinstrument
                           brusande eko                               (eko?)        


(att driva sig  crawlande längre ut  du måste döda och fortsätta framåt du måste döda allt–  )

minustvåhundrafyrtioåttagrader, komma in
kliva in, stampa snön, i farstun

         nu rullas den röda mattan ut (ingenting mer)
         men röd, som tungan på disken

(silverkupa, sammetsgolv, -eko?)
(vill säga: silverkupa, sammetsgolv, -eko?)
när tungan istället blir himmel så faller flingor som liknar
snö


flingor partiklar kristallina korn, de liknar
snö   eller trillande
         för-
                  texter  third
                               hairdresser, violins...

menminustvåhundrafyrtiofem grader och mattan
är vit
när glaset vänds


kråkspår i snön under spegeltaket
nerrasade tecken    ..lins
från himlen


då snön försvunnit är språket kvar


-räven raskar över isen...


kråkor och korpar flyger
en rymd som sträcker sig längre ut
i långa långsamma simtag


kallt
att sorgen stelnar


vi är tvugna att använda oss utav
vi är tvugna att bruka enbart detta
den grusiga sorgen när figurerna och
landskapen och bevattningsapparatur


framför ögat


vad som växer, förökar sig, sprider sig, ja


ännu

                                             Och när de torkar.


han har en liten bild
som han klippt ut
en svartvit bild
av två kvinnor som skriker
det är dessa som alltid ska liknas



                                                        ett blänk
i luften          kastar   ansiktet

tillbaka


D-dungKD-dungKD-dungKD-dungKD-dunKD-dungKD
-dungK

Den tredje kommer in och sätter sig i soffan.
Han hör inte vad som sägs.
Det pågår alltjämt och han hör inte vad som händer därute.
Rosornas påbörjade nedåtfall de bladen som nyligen öppnats –

(Det visar sig.)

____________________
04.02.03, nypoesi.net