Jörgen Gassilewski:
Fra skapelsens sedelärande samtal

Jörgen Gassilewski debuterte med samlingen Du i 1987 og har siden gitt ut 7 diktsamlinger. skapelsens sedelärande samtal, som dette er et utdrag fra, kom ut på Bonniers i 2002. Et intervju med Gassilewski blir publisert sammen med denne teksten.



XX

jag är här och jag vrider min
handled och jag
är på arenavägen på
väg till globens
köpcentrum och linnéa och
johan svensson
sitter på en blöt berghäll och
johan håller
en sked i rostfritt stål och han
tänder en tän-


XXI

dare under och linnéa
håller en halv
citron och ett filter mot en
sprutspets vätskan
i skeden kokar citronen
pressas lågan
slocknar hon håller filtret mot
spetsen suger
suger in vätskan i sprutan
långsamt långsamt


XXII

de väntar linnéa doppar
filtret i i
vätskan i skeden drar upp den
genom filtret
genom kanylen och upp i
kolven och hon
släpper citronklyftan och och
johan slänger
skeden i en tuva av grönt
gråskimrande


XXIII

gräs linnéa stasar armen
med blågulrött
skärp ärriga armvener går
hon spänner sin
arm pronation senor muskler
hudlager i
rörelse födelsemärken
hårsäckar och
strålbenet och armbågsbenet
musklerna är


XXIIII

huden är töjbar hudlager
hon har hittat
en plats ett kommatecken ett
dammkorn en punkt
himlen är töjbar och skrider
hon och kroppen
in och ut och vad vi vill är
böjlighet vad
böjlighet vill är töjbarhet
hennes huvud


XXV

faller bakåt amoenus
allting är ljust
vackert stilla harmoniskt och
välvilligt tid-
löst hon lägger samman lindor
och svepning för-
vandlat till sviter av nu i
dödens tecken
men nu finns en gång musklerna
och de gör vrid-


XXVI

ningar hjälper att göra vrid-
ningarna och
de är så lätta att böja
och hon böjer
dem som sonen till vänster i
athenodo-
ros hagesandros och poly-
doros i de-
ras laokoongrupp med skärpet
som ormen om


XXVII

hennes högra arm och johan
som den nakna
kvinnan bland de fullt påklädda
männan kvinnan
som ser på betraktaren i
frukost i det
gröna av manet det stillnar
allt stillnar och
johan ser på mig och undrar
vad jag vill ja


XXVIII

vad vill jag jag är här och det
finns ingenting
att säga vad vi behöver
är tystnad men
vad tystnaden behöver är
at jag pratar
på ge vilken tanke som helst
en knuff och den
faller lätt men knuffaren och
den knuffade


XXIX

eller så kan vi helt enkelt
och hur som helt
men nu finns en gång tystnader
och ord gör hjälp-
er att göra tystnaderna
jag har ingen-
ting att säga och är något
och vad och jag
och vi står i samma rum och
breder ut oss


XXX

i detta rum johan ser på
mig med bruna
ögon röda hornhinnor med
hårt lappade
jeans smutsbrun olle jympaskor
med tovigt hår
finnigt ansikte linnéa
släpper skärpet
blodet rusar hennes huvud
faller bakåt


XXXI

det berättas att den av la-
okoons söner
som är frukten av att denne
förgått sig mot
sin hustru dör den andre blir
fri eller att
poseidon sänder två stora
ormar över
havet som kväver de tre som
försöker att


XXXII

varna sina landsmän för den
stora hästen
av trä linnéa sjunker in
i berghällens
björksly grönmossa groblad och
svartvit granit
en ensam gråfibbla som är
fullstendigt grå
ett ensamt fårsvingelstrå ett
bergssyrablad


XXXIII

ett tomt profilpaket som är
uppslaget likt
en bok plasten ringlande in
i en tuva
med gräs kopparbergs cider en
burk veckad som
ett dragspel en mycket smutsig
wettextrasa
troligen blå ett komma ett
dammkorn en punkt


XXXIIII

fjortonhundraåttiotre
johan snell hans
första bok den sista punkten
i den boken
en diamant ett ruter ett
sår missale
skärvor av flaskglas med fragment
av den svarta
och vita etiketten en
brun och vit lapp


XXXV

från konfektionsindustrin med
columbia
sportswear gert boyee ett solblekt
och grånat och
vad och uppblött ark papper ett
rosa rum en
kvinna håller en penna i
luften testa
ditt förnuft och plastskederna
och de gör vrid-


XXXVI
ningar hjälper att göra vrid-
ningarna och
de är så lätta att böja
och johan han
lyfter sitt huvud från tumme
och pekfinger
och rätar på handleden och
stöder sin kropp
med handflatan mot mossan och
sträcker ut sitt


XXXVII

ben och vänder bort sin blick från
mig och globen
och aftonbladet företags-
universi-
tetet och är något och vad
och vänder bort
sitt huvud och blickar genom
stålnätet mot
tunnelbygget vägverket byg-
ger södra län-


XXXVIII

ken klar år tvåtusenfyra
entreprenör
bergtunnlar arenavägen
selmer och de
gula ventilationstrummor
som sträcker sig
ut ur tunnelöppningen och
på andra sidan
finns orange tågset och sedan
himlen orange


XXXIX

området är tv-över-
vakat secur-
itas och jag är här och det
är strålbenet
och armbågsbenet och och och
hjärnan rensar
inte allt som ska lyftas ut
ord försvann svårt
att gå självmord näsan pekar
uppåt hellre


XL

död än blyg står inte ut cel-
lusibinsvamp
banghuven blod blod skratta skratt
och se glad ut
slemmiga svarta klumpar och
plasta upp och
blod träck spyor kläder skor och
fimpar väskor
kassettband pocketdeckare
och rester av


XLI

bröd korv spaghetti spritt över
rummet dammludd
och var och är och arm och ben
och smurf och nu
och då och gör ett jag ett här
ett du ett nu
han är här och han vrider sin
träskruv och han
är på gråmunkeholmen på
väg att trycka


XLII

skapelsens sedelärande
samtal och det
är en måndag i november
fjortonhundra-
åttiotre varje tryckark
vill minnas det
tryckarparet som jag brukar
stöta på i
franciskanerklostret här på
holmen där jag


XLIII

bor sittter på en kall träbänk
och äter två
skålpund klostrets korngryn och det
med treskädar
men nu finns en gång skedarna
och de gör vrid-
ningar hjälper att göra vrid-
ningarna och
de är så lätta att bryta
och de bryter

__________________________________
17.09.03, nypoesi.net