Hanna Hallgren

Hanna Hallgren, f. 1972. Har utgitt diktsamlingene Ett folk av händer (2001) og Burqa (2003), begge på Bonniers. Har gått på forfatterkurs ved Biskops-Arnö og forfatterstudiet i Bø. Doktorand på Tema Genus i Linköping. Er også virksom som kritiker og essayist.

Hist., Lübeck, Totentanz, Marienkirche
Palmsöndagen 1942 bombades Marienkirche av ängelmän
I ett fotografi är den i brand av Bomber Command, nästan dold av rök,
förstör (dem Ihnen). 1952–57 arbetade Alfred Mahlau med att återställa dödsdanskapellet.
Att tala om till slut.

*

Lübeck t/r. bei Züg. Sommarhettan och fyra svartvita fotografier av Marienkirche från 1942, med djupa tumavtryck, hon sa.

*

                                        Dit går resan med stängda dörrar
Utan bilder, svartvita fotografier med stadens många kyrkor och invånare obrutna

Skriften obruten i ett snitt längs handleden
Väggarna längs handleden brinnande kyrkor
– sårledes –

die wildernde Überzeugung,
daß dies anders zu sagen sei als
so

På ett annat sätt är Lübeck vissna       strid                       gengas/gängas
strimlad blomsterhals                men
på ett annat sätt                         leran som bjuder ut sin mun,
en lång lista med namn, inga namn, på samma gång
och ingen. När konduktören kom in i nattkupén för att bädda skrek hon
Achtung Ich habe meine Kopf da! och röck



(kompabilitetsgränser och dominerande system ska förintas)

mörkare än mörker till
ebolasvart. Hon sa:

«Ett fotografi är en bild av
ett begrepp»

inom fotografierna brinner Lübecks kyrkor,
brinner L.s kyrkor inatt aska i geografin

*

1.
Våld är den maktlöses hora eller

                                                          sent andedräkt av hunger, oliv
är riktningen densamma?

«Fichtenrausch, einmal,»


2.
om detta stod att säga på annat sätt än så
där brinner stenarna meningslösa.
Deras munnar måste plågas för att tätna, så atmen säg det

När kyrkor brinner

Vi eldar er meningslösa. («Ni förstår oss inte» eller «Avståndet till
det gemensamma språket är tunnare än läpparna»)

Vi kan inte uttala era ord på ert språk
Vi kan inte tala,
Hall-Schalt-
Jahre,
hon sa.

*

It is like this, isn't it? Världens besynnerliga geometri

avstånd mäter avstånd
i främlingars ögon

händer möter händer
Smeker ett djuprött vatten     Elohim
med händerna som tak

främmande t.o.m. människor eller getter?
Är det riktigt blod?

Getabockens bräckliga hals
och vassens. Stadens ljus är strass,   böljande

en stad för getter och blod
De talar inte med bräker
«avståndet är avståndet»
En elektrisk mun som avger f för Falsch

och passera, med handväska
genom språket och utan det. frågestövlarna,
utan dem

*

Schibbolet är varken lösning eller fråga men en gräns dragen omkring tungan. Den som passerar följer kring sin tunga – följer som skålpund av kött som passerar.

*

en förvildad övertygelse
säg ingenting      le muskeln ur led
säj inget   nej

det som är smärta är här,
och kraften här,
«hielt und triebt»     Vackert land och bördig aska,

sitt hos stenarna,
var dem,

över läpparna       ängar och fält. odlingar, skugga
Allt att mista
allt kan man mista
Den smala betydelsen hos lycka

Semantiska fält är inget, upprepade
Skuggan genom ett o
Njut natten faller oavsett

*

förvildad faller


Nej det var så – några fotografier från Lübeck, titta på nätet. Bläddra. Alexandr Bloks «Dödsdansen», sambandet. Måfån. «Natt. Gränden, lyktan, apoteket,/ ett meningslöst och dunkelt sken./ Om man så genomlever seklet/ skall ingenting förändras mer.» 1912, 2004. Natten i Örnsberg bläddrar. Vidare och vidare cirkel, strömmar världen. Danser. Dödsförakt. Schibbolet var inte ordet. Drömmen låg i avståndet hos ögon som ser. Avståndet är avståndet detta svärd i leva. Eggen gungar. Ögonen är våra horor, kanske jag säger.

Not. Översättningen av Paul Celans dikt är gjord av Lars-Inge Nilsson och återfinns i Paul Celan. Dikter (ellerströms, 1985)
Hans Björkegren har översatt Alexandr Bloks «Dödsdansen», i Rysk dikt (Bonniers, 1989)

____________________
15.03.04, nypoesi.net