|
Joar Tiberg: O-pa:rve:rs::::n
Joar Tiberg, f. 1967, er poet og kulturjournalist.
Har tidligere gitt ut reportasjebøkene Om (1995) og Ingenting händer (2002), begge på Manifest Bokförlag, samt diktsamlingen
Vindutsikter för söndagen (2001).
Råttan.
Det skiner kallt över Oslofjorden.
Kallt ljus. Människor går med färggranna stavar upp mot fjället.
Det är söndag.
Råttan.
*
Det är kallt ljus över fjorden.
Det ska vara där.
Här fattas det en massa ord.
Det sitter en hel hoper kråkor i slänten ner mor Akerselva.
d :r l:js p: ll ggndr.
Nu flyttar det på sig.
*
Håller på och håller på
ljuset över fjorden
det ligger, ser jag nu
det faller, ser jag nu.
ser jag nu.
*
nu är allt helt vitt
det strålar
det står uppställt med ryggarna mot väggen
här saknas det en bil
här står flera ...
de vickar ner
framför
*
vinkar
en hel vink
det är
det har inte k:k
här saknas det en massa ord
den lilla lysande dikten snurrar över scenen
vitt
m:t.r
det allra smalaste svar
oj oj oj
tre
*
hom blinkar
hur går det till
jag plockar fram röret
medan hom håller i den
sl:r
här saknas ingenting
*
det börjar blöda
en fågel
en liten fastsydd gris är det
det betyder inget
den lilla konsonantiska skrrrifiten
lilla slott
*
står upp tidigt
skriter
PUDDING!
den stora frukten hom visar
stjära, ut den mellan b:n:n, där bak
det vita rinnande språkat
skärter
äll:n
det svilta hjältat och finglalna!
*
h:r trngt djpr :n
n:r i
de små starka hoppen
råttan
som är rakt
det blev ett hål
*
brott
tocka
possel
huuuu-
Stannamma!
*
det är ändå här
om inte där nere heller
inne
hoppen
inte ta ut - mn tnkg
följa
följa
*
nu håller han bunnan i handen/i ett flöde!!!/nu skär han små små skivor/nu lyfter han handen/nu för han nånting
annat/nu måste jag ta på honom/hans svarta, mj:ka l:ndr/våldsint/ rog/om var det stammar/ den lilla hästens slut
*
han tår ju!
han
hanes
Fanskeppet
*
pissa hom
d:t kommer små gula ord ur munnen ut
vet hut, vet hut
servilt, tnk, t
tänka rbt - ut!
*
nu kommer
s-ck
jag kan inte vända
men jag kan gå fram kan jag
ställa
slå åt
komma
gå ner
okk ut
*
även det vokala
okk, det som inte är av sten
det som är sten!
kk
ja,
dethär
*
sk d t vr str hmsk kk kk!
vajtdå
kukkelikuuu k
sjunker så högt
vad gör jag det, lajvit,
det är klart att det kan vara också Kerstin
ellr okso,
tingeling,
jag kan
salig, salig
det här lemmat,
jg har gått ner nånting
*
jag inte kan läsa det här
jag inte veta vem som str och skriker
vm str kk skrkt!
*
har vi lätt
prom, prom, prom
tänk jag ska bara ha ha ha ha ha ha
stropp stropp stropp stropp
(musik, musik, musik)
finska
*
en svart bil vickar uppför Trondheimsgate
en långsam cykel
smeker sina ekrar
två ord
den är vind
den smeker sina ekrars ljus
den är färdig
den är min
*
dens stjert
det ska skrift till
stiftet
dens risliga strift
lek med min hand
jönk!
nu nöar net nisst
Nnnnnnnnnnn!
__________________________________
Joar Tiberg, 15.03.04
|