Magnus William-Olsson: Ett nytt dikt

Magnus William-Olsson (f. 1960) er poet, kritiker og oversetter. Siste bok: Det är för att jag har lärt mig av Homeros – Poesi på 2000-talet, (W&W 2003). Siste diktsamling: Biografía – sånger, dikter, bekännelser och talkörer, (W&W 2000). Siste oversettelse i bokform: Sapfo – dikter och fragment, (Fibs Lyrikklubb 1999).


Hennes fågellika gestalt där mitt i mot på andra sidan restaurangbordet
Duralexglas liksom,
sval skönhet, blicken brinnande, en avglans, mimetisk återupprepning av en ungdomlig,
          destruktiv åtrå
Hon sprang till skogs som barn, berättar hon,
natt efter natt i stor skräck
Som om hon aldrig lyckats ta sig ur det mönstret, speglar det överallt
Tysta solreflexer

En gång sa en kvinna att min kropp, för henne, var en skog
Jag är ingen skog
Jag är ingen skog

Varför lutar hon sig inte över bordet nu och kysser mig?
Tungornas slingrande kring det omöjliga i detta tilltag
Saliv rinner, forsar älvlikt nedför strupen

Långt bakom kläderna, nästan otänkbart höljt i kjol, strumpbyxor, trosor, som i exil

Om du bekänner måste jag förvandla mig till glas
Det vet du, va?
- Det vet jag, väl

Cordelia
Duralex
invid Cordelias skog

__________________________________
15.06.03, nypoesi.net