Sapfo gjendiktet til svensk og til norsk
Vasilis Papageorgiou og Magnus William-Olsson har sammen gjendiktet
Sapfo til svensk, i Dikter och fragment, som kom ut i 1999 på Fib:s lyrikklubb. Vi publiserer her et utvalg av fragmentene,
oppstilt ved siden av Svein Jarvolls gjendiktninger av de samme fragmentene til norsk, hentet fra Sapfo,
som kom ut på Gyldendal i 2003. Vi gjør oppmerksom på at Jarvoll har innført sin egen kronologi, og altså
nummerer fragmentene annerledes enn standardutgavene. Du kan høre Jarvoll lese fragment i et opptak fra Audiatur,
festival for ny poesi avholdt i Bergen 2003, i mp3-format (1,5 mb) eller i
rm-format (800 kb).
Vasilis Papageorgiou (født 1955 i Hellas, bosatt i Lund), er forfatter, oversetter,
litteraturforsker og dramatiker. Han har blant annet oversatt Tranströmer og William-Olsson til gresk, og har samarbeidet om
gjendiktninger av blant andre John Ashbery og Osysseus Elytis til svensk.
Magnus William-Olsson (født 1960)
har siden debuten i 1987 utgitt til sammen fem diktsamlinger. William-Olsson er
også virksom som kritiker og essayist, dramatiker og oversetter. Les dikt av William-Olsson her på
nypoesi.net. Les også hans svar på
Ny Poesis enquête om
poetiske formens politikk.
Svein Jarvoll (født 1946) er forfatter og oversetter. Han har siden debuten med diktsamlingen Thanatos i
1984 utgitt romaner, essays og noveller. Han ar tidligere gjendiktet Arkhilokhos’ fragmenter.
|
|
Fragment 26:
Ofta
ty de som jag
tycker mest om, är de
som sårar mig djupast av alla
fåfäng
och jag är medveten om detta
Fragment 31:
En gudars like tycks mig den mannen
vara som sitter framför dig och nära
intill kan höra din ljuva röst och ditt
underbara skratt
som visst får mitt hjärta att bulta i bröstet,
ty när jag ser på dig, om så bara en stund,
blir det omöjligt för mig att tala, min
tunga brister,
genast löper en fin eld under min hud,
ingenting ser jag med ögonen,
öronen brusar, svetten strömmar, en
skälvning far genom
hela min kropp, jag blir grönare än
gräset och det tycks mig som om döden
vore nära, men allt skall man våga
ty även en fattig
Fragment 34:
Kring den sköna månen, stjärnors
glänsande gestalter bleknar
när hon klarast lyser över
jorden
Fragment 42:
Deras hjärtan har frusit,
vingarna hänger
Fragment 51:
Jag vet inte hur jag skall göra, kluven är min håg
Fragment 52:
Jag förväntar mig inte att vidröra himlen
Fragment 55:
När du ligger död skall man aldrig
efteråt minnas eller sakna dig.
Ty inte har du del i Pieriens rosor.
Du skall istället irra hit och dit obemärkt i Hades boning
bland de skugglika döda, när du väl flugit ut
Fragment 57:
Vem är denna bondflicka som förtrollar ditt förstånd
klädd i bondklänning
och inte vet hur hon skall lyfta sina klädtrasor över vristerna
Fragment 58:
Skänker munnen framgång
vackra gåvor, barn
rent ljudande lyra som älskar sånger
all hud redan åldrad
svarta hår som blivit vita
knäna bär inte
darrar som hjortkalvens
men vad kunde jag göra?
inte möjligt att bli
rosenarmade gryningen
som bär till jordens yttersta rand
ändå grep
odödliga hustrun
tror sig
kan följa med
men jag älskar prakt, och detta har
Eros givit mig, solens ljus och skönhet
Fragment 63:
Svart dröm
du kommer närhelst sömnen
öm gud, i sanning en ohygglig sorg
att hålla makten åtskild
men jag hoppas att jag inte måste delta
ingenting från de evigt lyckliga
för jag var inte så
leksaker
måtte jag få
allt
Fragment 110:
Dörrvaktens fötter är sju famnar långa
och hans sandaler är gjorda av fem oxars hudar
tio skomakare fick slita hårt för att tillverka dem
Fragment 114:
Jungfrudom, jungfrudom, var är du när du lämnat mig?
Aldrig kommer jag åter till dig, aldrig kommer jag åter
Fragment 126:
Må du sova invid den ömsinta väninnans bröst
Fragment 130:
Eros som löser lemmar skakar mig än en gång,
bittert ljuvliga, oregerliga djur
Fragment 138:
Stå, som en vän, mitt emot mig
och sträck ut skönheten i dina ögon
Fragment 168 B:
Månen har gått ned nu och
plejaderna. Midnatt
är passerad. Tiden rinner
och jag ligger ensam.
Fragment 147:
Jag säger dig, man kommer att minnas oss i framtiden
|
Fragment 97:
dem jeg ikke ville annet enn vel
var ofte de som var verst mot meg
Fragment 39: (opplesning)
Han fortoner seg som en gud
den mannen som sitter rett imot deg
og hører på den vakre stemmen din
og lytter til deg le den vidunderlige latteren din.
Jeg får et støkk av bare å skotte bort på deg,
jeg får ikke frem et ord, jeg stirrer blindt,
jeg hører pulsen suse i ørene, jeg blir grønnere
enn gress, jeg skjelver og skjelver,
jeg kjenner på den tørre munnen min
med den tørre tungen min, kaldsvetten bare renner,
det skyter flammetunger under huden på meg,
jeg føler meg på nippet til å dø
men ingenting er uutholdelig, for selv tiggeren
Fragment 1: (opplesning)
Stjernene rundt en full, blank måne
blekner og blir helt borte, mens den
skinner på jorden
Fragment 4:
de orket ikke lenger, duene,
og sluttet vingene om kroppen smått
Fragment 107:
jeg vet ikke hva jeg vil:
to er tankene mine
Fragment 113: (opplesning)
det er hinsides meg
å kunne ta på himmelen med mine to hender
Fragment 122:
Sapfo til en kvinne uten dannelse:
når du dør,
vil du bare ligge der,
og ingen vil noensinne bringe deg i erindring,
for Pierias roser ble deg ikke til del,
i Hades’ hus vil du ryke blindt omkring blant dimme døde
Fragment 36: (opplesning)
hvilken plump pike fra landet
i plump landsens mundur
er det nå du har smeltet for
en som knapt vet å heise falden over anklene
Fragment 93: (opplesning)
huden er allerede blitt rynket over det hele
hvite hår der det før var svarte
knærne bærer ikke lenger
det å kunne danse som en då
men jeg liker finheter
Fragment 10:
du drøm, svart (...)
du kommer når søvnen (...)
en søt gud er du, ja sorgens (...)
for å holde styrken skilt (...)
men jeg håper å unngå (...)
ingenting av gudenes (...)
nei slik vil jeg ikke bli (...)
flitter (...)
kunne jeg bare få (...)
alt sammen (...)
Fragment 90: (opplesning)
Dørvokterens føtter er fem alen lange.
Det gikk med fem okser til å lage sandalene hans.
Og skomakere ti sto på til de stupte.
Fragment 42: (opplesning)
piken jeg var,
hvor ble hun av,
hvor ble hun av,
den piken?
jeg kommer aldri tilbake til deg,
aldri tilbake
Fragment 73: (opplesning)
bare sov du
på brystet til
lillekjæresten din
Fragment 38: (opplesning)
her sitrer jeg igjen
gladtrist
for låråpneren eros
det dumme dyret
Fragment 104:
Athenaios (100-tallet e.v.t.) i De middagslærde:
Og Sapfo sier til den smukkasen som er gjenstand for
overdreven beundring for sin vakre fremtoning:
still deg ansikt til ansikt mot meg
med denne spesielle glansen i øynene dine
Fragment 40: (opplesning)
Månen gikk ned; også Pleiadene.
Det er midt på natten.
Det går imot morgen.
Jeg ligger i sengen alene.
Fragment 125:
noen vil også i fremtiden huske oss
|