[00] [01] [02] [03] [04] [05] [06] [07] [08] [09] [10] [11] [12] [13] [14] [15] [16]



Om varje mark, också om den har en kontinents storlek eller ett bergs tyngd, när man ingående betraktar den, är skiftande, rörlig, hotad av söndervittring, upplösning, av att driva iväg, om varje konstruktion egentligen bara befinner sig i övre delen av ett timglas, om varje jord är ett skepp som driver med strömmen, är det ändå få bland dessa som sjunker med en sådan snabbhet och som så synbart förändras som detta gula, luckra band, som lika ofta som det får liv genom strömmarna och vindarna tillintetgörs av dem. Inget landskap erbjuder en mer melankolisk kontemplation, lyckas lika väl inrymma den vandrande i det sköna obestämbaras eleganta jämvikt. Ingen jord erbjuder heller en plats för en erfarenhet mer avgörande överväldigande bekräftar lika oupphörligen att det är klokt att stanna kvar där men önskvärt att fly därifrån.