Leevi Lehto, Lars Mikael RaattamaaPajkerno/Byos
Lars Mikael Raattamaa

Pajkerno



Jag mans dan ljafva tadan,
Jag mans dan sam a gar,
Da askaldan ach fradan
Tatt faljda mana spar;
Da lasten var an haxa,
Ach sargan snart farsvann;
Da alt atam man laxa
Jag latt ach lastagt fann.

Eppe men men ver lejet,
Ech helsen e men bled,
E sjelen bedde nejet,
Hver menneskje ver ged;
Hver pejke, gled ech ester,
Ver strext men helda brer;
Hver flecke ver men sester,
Hver gemme ver men mer.

Jig mins di frii filtin
Jig mitt si mingin ging,
Dir ifti jig vir hjiltin
I likir ich i spring;
Di tisin glidi sprittin
I simmirns friski vind,
Mid fjirlirni i hittin
Ich pirpirn pi min kind.

Of folskhoton och svokon
Jog vossto onto on,
O hvor komrot of lokon
Jog sog, on trogon von;
Do longo lomsko kofvon
Dom kondo ocko vo:
Nor orfolon vor gofvon,
Vor vrodon ock forbo.

Uj skullnud tull pursunur
Jug sug i nujuts dur;
Bundpujkur uch burunur
Ullt fur mug luku vur;
U gludjun uch u urun,
Dun uf uss rusku burn,
Sum guf dun lungstu lurun
Vur dun furnumstu kurln.

Yj synnyng yf yss dyljdys
Yti fyrtjynst ych fyl –
Yvyldyghytyn fyljdys
Vyd mynsty kyggylspyl:
Dyn trysygysty yngyn
Vynn prysyt vyd vyr dym,
Nyr hyn slyg ryktygt kyngyn,
Ych gryfvyn kysty' bym.

Hår hårdås åj vår klågån,
Vårt spådå hjårtå svåd,
Våd bånnårnå åch ågån
Såm någån låkbrår låd!
Hår glåd, ått få tållbåkå
Dån glådjå, råsåt slåt,
Mån åndå påppårkåkå
Jåg måd dån sårgsnå bråt...

Män, mänä ängdäms-vännär,
Här tädän ändrät säg!
Jäg är äj märä kännär,
Ä kännän äckä mäg.
Dä bläfvät män ä stätän
Dä färnä päjkärnä,
Äch käfvas nä äm mätän,
Äch släss äm tätlärnä.

Mör förtö ör pö nöckön
Dö strötö möd bösvör,
Töngt ö dön bröntö böckön
Dör löcköns tömpöl ör.
Hvöd gör dö dönnö törnön,
Sö sökt ö öllö lönd?
Köllt hjörtö öndör stjörnön,
Göl hö öch grönnö bönd.
Lars Mikael Raattamaa / Leevi Lehto

Byos



Ramab'rang, A, thasa galdan daas
Af annacansa and paaca,
Whan A was aang, nat sat an waas,
Wath avarathang sa plaasad;
Whan paan was bat a shadaw,
All sarraws saan wara gana;
All, axcapt far schaal and labaar, 
Sa aasala was dana.

The werld ereend wes smeleng,
Me bleed e Spreng ef Heelth,
Evere-ene rejeeceng,
Ne segn ef hetered, steelth;
Se gled we were, end fell ef trecks;
Ell fellews, bres' ef mene;
Me sesters, ell the vellege-checks,
Eld ledees, methers fene.

Rimimb'ring thisi frii midiws
Whiri I si iftin wint,
Whin ill if is wiri hiris,
Fir chisi ind plii jist miint;
Thisi jiiiis prinks, in this ind thit, 
In Simmir's fiirist winds,
With bittirfliis in hiid, in hit, 
Ind pirpli-gliwing chiiks.

No woo, for mo, of knowong
Of Hosototoon, Foko.
On ooch of pols on plooong
O sow o trostod moto;
Of long ond jooloos foghtong
Wo dodn't know thon oot;
Of box on oor rocoovong –
Thot, too, for good wos moont.

Nu duffuruncu U suw thusu duus
Butwuun u mun, und mun,
Thu cuuntru-buus und buruns
Ull uquul, us Udum;
Un huppunuss und hunur,
Thu unu umung us buus,
Whu wus thu gruutust dunur,
Hu wus thu furumust. 

Thy thryth yt wys nyt hyddyn
Frym ys by Yrryr, Gryyd;
Whyt gyvyn wys, yr byddyn,
Nyt spyylyd by Ynvy's wyyd;
Thy pyyryst rygymyffyn
Cyyld gyt thy hyghyst prycy,
Y knyve yn Kyng whyn styffyn',
Yyt-knyckyng thy byd gyys.

Håw hågh wås nåt åår wåålång,
Åår håårts, Å ,håw thåå blåd!
Whåt scåldång, ånd båd tråshång
Thåt ånå åf ås åncå håd!
Å håw Å lång får håvång håd
Thås båshång åncå ågåån,
Må gångårbrååd, må ånlå ånå,
Wås shåråd, får håghåst gåån.

Ä, äää fräänds äf äääth äf mänä,
Ändääd thä Tämäs hävä chängäd!
Äää ärä nä längär fälläws fänä,
Mä nät bä äää cägnäzäd.
Äää ärä mäns äf Stätä, äf bääks
Äää lättle bääs äf äärä,
Äää fäght fär tätläs, lävälähääd,
Ääch änä äf äää ä bärä!

Wöth förtö ööörs böhönd ööör böcks
Ööö löbör ön döströss,
Tö rööch, whölö bööröng höövö söcks,
Tö Tömplö öf thö Blöss. –
Whöt wöll shö gövö, thö Blössöd Önö,
Sö sööght för, övöröwhörö? –
Cöld höört bölöw thö störs öbövö,
Pölö skön – önd chööns sö föör.

A Note on the Translation

Lars Mikael Raattamaa's Svensk dikt (Modernista 2006) is a beautiful reworking of a small 60's popular anthology of canonical Swedish poetry – ”Pajkerno” in its original being based on a poem, ”Pojkarna” (Boys), from 1797, by Anna Maria Lenngren (1754–1817). My version was done by first producing a conventional English translation of the Lenngren poem, then submitting the vowels in that (quite mechanically, and the silent ones – which the Swedish does not have – included) to the same replacements with the Raattamaa version. Without excluding a purely ”textual” reading of the three last stanzas in English, let me indicate the approximate pronunciation of the vowels in the original's language: å = as ”o” in ”boys”; ä = as ”a” in ”had”, ö = as ”ea” in ”heard”. - LL