nypoesi 2/06
HANNA HALLGREN Begreppet Scarfication

Begreppet ”scarification”. En, för den våldsamma. En för den något mildare,
men inte utom det. I det offentliga rummets snitt        . Den dubbla rosen, och
den osynliga
                              jag ville vara      jag ville ge    törnehanden   kronblad   se
tvångsjackan handklovarna blomstermetadon eller manhaftighet, mjukt under tungan
mannaminne mannas regn. Det är så det sorgliga försiggår eller går för sig. Liksom
det sjuka är hon; handen, kinden hänger som en kropp. Dess karikatyrkris av fläsk,
fett, hudskorv, läppar, fläsk. I dess mun ”hon mår som hon förtjänar” står tungan
som den enda världen, den tredje världen av monster. Mata henne med svanetörne,
den vita identifikationens vita dynga, som skirr sträcker vingarna från sjön. På-
minner om ett namn, men vilka därav. Har du natten i ansiktet? Barnet i namnet
du Barbara? Makeup, stilettklackar, behå, hårspray, kläder, underkläder
som en mild inskription.

Den nakna europeiska/ amerikanska/ afrikanska/ asiatiska/ australiensiska kroppen är 
märkt av sin diciplinära historia; vanor, åtbörder. Det är under inga omständigheter
en naturlig kropp. Den är lika skuren av kultur, ras, sexualitet och klass som hade den
haft kläder. Hon sökte t.ex. stöd hos föräldrarna och sattes in på Seroxat. Hon gråter
under samtalet, upplever sig inte vara utvilad. Hennes mor är med.
Den vita deprimerade kvinnokroppen skärs av mildhetens skalpell: blommor, fåglar,
Ensamstående. 0 barn. Lesbisk. Droger/ Ej peneterat. Ärftlighet/ Ej penetrerat.
Den vita kvinnokroppen slickar sina långa ben. Det gäller journalblad för en
tidigare välfungerande europé: välvårdad och åldersadekvat utseende,
god formell och emotionell kontakt, men med sänkt grundstämning
och förhöjd ångest. 0 psykostecken. 0 s-tankar, planer. Till bedömnings och
behandlingsöverelskommelsen hör att Europa måste utvidgas: för ekonomisk och social
sammanhållning finns totalt 275 miljarder ecu anslagna. Att verka för ett solidariskt och tryggt samhälle. Att se till den allmänna nyttan och visa respekt för miljön. Tillsammans uppgår
olika typer av stöd inför anslutning och kostnaden för integrering av de nya
medlemsstaterna i gemenskapens politik till en summa på 75 miljarder ecu.
Skalpellsvanen landar i deras ansikten, och lyfter dem, skär med sina vingar.

På hemvägen säger hennes mor: ” Världen har blivit platt. Omsorgen är inte en oblat men
en mycket liten pannkaka; dess yta och är också dess djup.
Platt som en pannkaka”
Hon: Eller plasma-tv
Hennes mor: Men det finns fortfarande kärlek som inte låter sig beskrivas.
Ute är det vinter, kallt. Mörkt som innanför ögonen. Vid Södra Station tar de 4:ans buss,
de ska bara till Zinkensdamm. Hennes mor sover på en tältsäng i ettan, ombesörjer
allt praktiskt, de vanliga livsgöromålen. Lagar mat, städar. Planerar framåt. Ringer till
maken och hunden. Säger att allt ska bli bra. Kollar sin e-post.
Det är första gången hon och maken är ifrån varandra i mer än två veckor sedan 1967.
Hennes händer är varma och mjuka. De spelar mycket luffarschack i rutiga kollegieblock.
Hennes dotter är en tidigare välfungerande kvinna som till följd av ett antal
psykosociala stressorer befinner sig i kristillstånd med inslag av depressivitet.
Hon tillhör den nya generationen av välutbildade svenska kvinnor. Insomningssvårigheter,
koncentrationsstörningar. Nedstämdhet. Hon blir inte utvilad genom sömn. Hon har
fått nästan allt, och vet att be om mer.

Samhällskroppen, hennes kropp. Den Europeiska Unionens kropp. Visst spelar det
stor roll att det inte finns dödsstraff, att kropparna staplas på annat sätt. Deliberativa
principer öppna för befolkningsfaktorer, ny teknik, strukturförändringar,
växande ömsesidigt ekonomiskt beroende och EU:s behov av en mer markerad
internationell ställning. Inga kroppar är boskap men medborgare. I kroppen svänger
en röst som skärs till och sorteras. Unionens kropp öppnas för hållbar tillväxt,
för att lägga kunskap till grund för tillväxt, för att modernisera sysselsättningssystemen
ytterligare. Den mjuka fabriken vinkar. Den hårda fabriken vinkar. Med stöd
åt regioner och uppfyllda strukturstödsbehov. Ett så enkelt faktum som att det finns
en sammanhållningsfond. Ett politiskt helhetsgrepp på landsbygdens utveckling.
De kroppar som växer i träden har sträckta ryggar. De är effekter av Europa,
inte godtyckligt omskurna, men vidgade och smekta av regnet. Petitioner i klorin,
äppelkakor, kajor. ” Det är vi som är arbetsglädjens bärare nu”.
Att tänka vid munnens rand och språkets blod
på kärlek, självproduktion.

Rädd att bli övergiven
Rädd att bli bortstött
Rädd att falla ur de sociala ramarna
Rädd att bli – psykpatient
            och socialfall
Mest rädd för att bli ensam psykfall socialfall
Mest rädd för att bli övergiven
Mest rädd för att bli alldeles ensam
Att överges nu
Mest rädd att lämnas överges
Att inte få hjälp
och att inte kunna komma tillbaka igen
och få ett bra liv

I läpparna finns en inadekvat berättelse,
tillbakabildandet av det tetiska. Inte före varje språklig aktivitet (över åkrarna rullar
traktorer, fälten glänser) men förgäves. Mellan vattenglaset, kudden och resårmadrassen,
späcket tornar upp sig. Modernshanden som den enda handen, svanens vingbredd,
vilka viktiga dagar i en människas liv. Ingen början skulle finnas då

”Har du ångest?”
”Jag har ångest”
”Jo”
”Jo”
”Förhöjd?”
”Ja”
”Ja”
”Det låter som Ferrari”
”Nej”
”Eller det gör det inte”
”Nej det gör det inte”
”Upphöjd”
”Ja det kan man göra”
”Hälla is på”
”Det liknar en proposition”
”Sprattla”
”Vägen den var mycket lång och mycket svår och hösten kom och mörkret. Och natten
mörkret kom och natten, tillbakabildad natt. (The embryo of all nights)
De hänger ut genom fönstren för att sälja fisk till samma pris överallt
andetag     andetag andetaaag aaagggggggggg   tata ande ande tata g
gggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggg
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaafiskfiskfiskfiskfiskfiskfiskfiskfiskeindustriindustriellt
gagagagagagagaråmörtråhåhåmörtsiljalajnsiljakoljasillsillidilliabborreabboremört
aaaaaa uuuuuuuuuuuuu eeeeeeeeeeeeeee ooooooooooooo:
Europa. Hon har kommit i dess väg. Kavlats ut till en gyllene daggbeströdd tråd,
ett litet kropsstygn långt bortom kajernas fiskeindustri. Fiskenäringen som mest liknar
ett bildband. Gummerade män, döda fiskars is. Till vad formar hon sin kropp, så fjärran
namnlöshet och boskap; till vad hennes armar och ben. I vilket vaket ögonblick
andas hon ut: till vad som helst kan hon danas här med skräck. Nationen –
artonhundratalets dröm och realitet – nådde både sin höjdpunkt och gräns när
1929 års börskrasch och nationalsocialismens apokalyps raserade dess pelare,
vilka, enligt Marx, bildade dess essens: ekonomisk homogenitet, historisk tradition
och språklig enhet. Vem kan minnas något annat. T.ex. John Botvid, Teddy Ancker,
yllesockor, hälleflundra, symaskin och mangel.”

Jag är rädd.

Den sårade bärs eller lämnas, sådant objektivt. Hennes mor har en djupare kropp,
den klangen som inte åstadkoms med blotta viljan men med vilja och passion i samma
andetag    andetag      andetag                  När traktorerna kör över gyllene åkrar
Svanens hals är märkligt lång. Trans-
europeiska nät hjälpsamma händer lador gärden smutsränder
Innanför våra kroppar finns de osynliga kropparna staplade, hennes osynliga kropp
av ärmlöshet; flera kroppar, inga fienden, inga cigaretter, röken kommer från en en-
gångsgrill på klipporna invid Vinterviken.

Jag önskar att världen kunde älskas så.

Min kropp är platt som en pannkaka. Huvudet och brösten. Kroppen en platt yta,
den inre mystiken signalstubstans. En ärrbildning av sorgmantel och
(fjärilsvingspuppa). Om jag kunde tänka allt blev jag galen. Jag tillhör dem som ska vara tacksamma. Den utsatta gruppen men fr.a. den utvalda. ”Jag vill tacka för att
jag lever”. Min mor bar mig som bars av Gud
Samhället och EU bar

Modern: Innanför våra kroppar finns de osynliga kropparna, undantags-
kropparna. Borderlineblodet. Din kropp kan vara värd hundra, tusentals kroppar
Om du behöver, ska jag bära dig i min hand.
En diamant av sprucken hud, fägnad. Jag ska skära handen efter dig,
och bordet och stolen, gatan, affären. Vattenbrynet. Den långa gryningen.
Europa behöver oss och inte oroligheter.

En rädsla och en skräck. En otrygghet.             På promenaden med pa tänkte jag på ut-
                        l    s      trycket: väggar av gråt.
Men någonstans finns väl          i      k            Det regnade ute också. Skräcken
en vilja? Ett ljusseende.           l           i           för livsoduglighet, och rädslan för att bli lämnad,
Jo. Men en klump            l              t    övergiven. Här, där jag nu står.
emellan, som gör allting   a           En båt rullar sitt huvud
svårare.                                             av och an, i spännbältet, i spänningens bält
                                          i sängen, i askan, i åskan

Hon drömde att hon åt av sin sjuka hund. Att hunden åt på ett grisöra, riktigt smaskade.
Den monumentala tiden hör inte hemma i Europa, på någon av dess flygplatser,
dess interneringsläger. Blowjob. Den momentana tiden, dess belöning. Ett system
utan silkesmaskar. Det går troll i systemet, kanske. Nietzsche tillkännager en kursiverad
tid som jag helst ger blaffen i. Samtidigt går ingenting fortare än vanligt. Det finns
inget djup, bara. Finns korrigerbara beteendemönster, korrigerbar hunger, kärlek,
sex, kroppslighet. Hämta de döda och älska dem. Hundens lemmar skakar medan den
äter. En tid av klyx. Om Jacques Lacan jobbat i den svenska vården under 1990-talet
hade han känt lilla a som benämning för ”liten avföring”, hastigt nedtecknat på
avföringslistorna. Ibland med handskarna på. Han hade fört utvecklingsstörda mellan
toalettstolen, handfatet, köksbordet, letat efter deras fjärdtjänstkort. Kanske hade han
följt med som vårdare när en autist skulle få resa på fem dagars LSS-semester. Han
dammsuger deras IKEA-lägenheter. Hänger upp gardiner, svabbar platsmattor.
Tänker att vården behöver sina invandrare, nu när han inte är något vidare på svenska
och saknar körkort för taxi. ”Jacques din slutlön ligger på cirka sjuttontusen”,
det är den lilla skillnadens stora följder. Men du lever i ett fredligt land och har
mat för dagen. På den tiden kunde en europé fly undan förtrycket i sitt hemland till ett annat europeiskt land. Dessutom kan du som alla andra göra språktest. Vicka din tunga
och gestikulera stort. Hur ska du förvalta arvet efter Palme? Hur ska vi förvalta ditt arv
eller Elin Wägners (”all barmhärtighet är en paradox”)? Jag drömmer att jag bor i mina
gudföräldrars hus. Jag tänker på vardagsrummets långsmala fönster bredvid laminofåtöljen
och körsbärsträdet utanför. Att tomten gränsar till mina föräldrars. En liten kulle med
blåbärsris. Grannarnas vedstaplar, flaggstänger och husvagnar. Mitt födelseår eller Hanoi.
Ingen verkar ha sett någon rök. Att skjuta en hel teratologi av vetande utanför marginalen.

*

Vi måste placera våra pensionspengar. Det är osedvanligt regnigt, sedan tungt vitt. Snö.
Sjätte AP-fonden, kanske. Eller IT och medicinsk industri. Sobril är snabbverkande,
hennes förlamade nittiosexåriga gammalfaster frågar om orden ”hemsida” och
”web” som de säger i P1. Mormor brukade prata med telefonsvararen
Farmor dog medan hon läste Satansverserna. Min farbror var marxist med blev psy-
kolog. Körsbärsträdets grenar är täckta av snö. Hon ligger i fosterställning mellan
sin mor och sin far, omsluten på bägge sidor. Det är också en början. En viol
av tilltro av nöd. Omsorg med betoning på blod. På TV visar de Giliap med Tommy
Berggren och Mona Zeilits. Brunt, alltsammans. Ännu bor föräldrarna i huset
med bastun full av dödsbon. Hunden sover i trappan. Ulla ringer. Eskil skickar
mail. Nathalie berättar att hon ska ha barn. Uppringt internet prasslar och visar
ikonen av en lur. Hennes faster får sockersjuka och har en muskel som lossnat
från sitt fäste. Afrika är en kontinent. Mamma rostar skorpor och tar tillvara potatis-
skal. Pappa har en vattencysta som växer på halsen. Han lägger sin hand
på hennes kind, som jag minns det. Hon lägger sin kind i hans hand, som hon
minns det. Hon för hans hand till sin kind. Mamma har rekordet i dataspelet
Snood. Sten ska bara gå ut med hunden. Rönnen har blivit kraftig och silver-
granarna höga. Under gatlyktan faller snön och röken stiger vit ur skorstenarna. Av
ett tjugotal ungar i kvarteret blev tre homosexuella. Ingen bor kvar. Men hunden
märker ständigt samma ställen. Snart ska Claire Wikholm ta oss med till Afrika och
vi sitter skräddare/ kuddar. Jag har Grodan Bolls autograf. Jag kommer inte
att bygga en bil av konserver och ståltråd. Pärlplattor och Sälenresor är min melodi.
Min melodi är TRACKS, Chips, badmintonrack av karbon. Min melodi är
att leva. Det är Eudaimonia. Det är glädjen över att vara vid liv eller
isen var svår att läsa

Att lämnas ensam
Att försvinna