nypoesi 3/06
JENNY TUNEDALEgna hem

Det specifika är en återvändsgränd där vi spelade kung och dam under sommarkvällarna. Hjortstigen, Stormstigen, Villavägen, Vårgatan. Pappa kallade dem objekt. Jag tror på devisen ”en lycklig familj gör ett hus till ett hem” och suckade tungt för att likna honom. Vi såg med hjälp av men inte rakt mot solen. Hon går runt och letar efter sina nycklar i daggen när morgonen dryper av ljus. Aprikos, upplyst inifrån. En sval hand mot den heta plattan. Ljuset skakar som händer skakar som mjölk. Och deras fläckar liknar väggar bortom hennes. Det är en väsentlig skillnad, en gyllene dimma över allt. Tysta snäckskal kring rabatter. Ditt intakta hjärta slår.