nypoesi 3/06
 

Andre forsøk: to tekster, en statisk og en i stadig forandring. Teksten er skrevet av Bengt Emil Johnson, og kan leses i sin helhet her.

Vem är det som går och går och aldrig kommer till ytan?
Vem är det som mumlar djupast ner i min tystnad?
När jag lutar mig ut genom fönstren kan jag se
hur han försvinner åt alla håll
genom springorna i skogen.
(Han är liten och skrämd.)
Han flaxar upp och virvlar bort i ett skrän av förvirring
under grenarna. Han simmar
plötsligt förbi med et frid-
fullt
leende i luften
och det spinner
av värme. Högt
över husen och under alla månader kan man höra
hur han skottar sig fram genom
den underjordiska yrsnön.
(Han är väldig i sin lysande styrka.)
Vem är det som går och går och aldrig kommer till ytan?
Vem är det som mumlar djupast ner i min tystnad?
När jag lutar mig ut genom fönstren kan jag se
hur han försvinner åt alla håll
genom springorna i skogen.
(Han är liten och skrämd.)
Han flaxar upp och virvlar bort i ett skrän av förvirring
under grenarna. Han simmar
plötsligt förbi med et frid-
fullt
leende i luften
och det spinner
av värme. Högt
över husen och under alla månader kan man höra
hur han skottar sig fram genom
den underjordiska yrsnön.
(Han är väldig i sin lysande styrka.)
Pause Start