nypoesi 3/06
 

Tredje forsøk: to tekster låner ord fra hverandre. Tekstene er skrevet av Jenny Tunedal og Niclas Nilsson, og kan leses her og her.

Husen har öppnats för vattnet och ökat i antal samtidigt som flere
vakter och fler metalldetektorer installerades. Branden kunde inte
förnekas, men bejakas och sätt flyta in bland förklaringar och
ordspråk. Om kärleken förblir outtalad är barndomen snarare förgylld.
Min egen helvita som fortfarande pågår. Egentligen hamnar man
ytan, eller hamrar grammatiskt rutan, ett finger i taget, blank som
en svullen duva i färd med att störta.

Vi ska skapa plana ytor. Vi ska lägga våra barn dessa ytor och låta
dem växa där. Mina ryckningar motsvarar din smärta, när du
upptäcker att du vill döda mig. Demokrati är alltid bättre. Plastbollar i
regnbågens färger är alltid bättre. Ensamhet förbluffar även barn och
djur. Jag vill ta bort både skimmer och blodsmak, lämna en kall, hård
känsla. En sorts gemenskap bara med mig. Handsken är kastad i
äppeldoften, sommarregnet, enorma rum och orättvisor.

Framåt kvällen samlas familjer i kök. Det är meningen med livet. Vi
är inomhus och vilar utomhus, i vissa fall skingrade. Centrifugalt. Jag
ser maskinen. Den kalkhaltiga jordmånen och tallplantor. Det är ett
kalhygge med stenar. En yrkesgrupp. När jag ser din bild är det
altanen jag minns. Vi kallar det en dag och reser hem i det förflutna.
Försök förstå vattnet genom att lysa upp underifrån, försök förstå
dessa lyckliga barn.
Jag lärde mig att somna i slutet av åttiotalet. Om mr Right närvarade.
Vinkla huvudet åt sidan i snygga utökningar! Och jag är nöjd med det.
Jag är evig, som vatten, det persiska ordet. Ab. Dagen var kall och
tråkig, tills det fanns demokrati pappret. Jag lärde mig att känna
människor. Mitt hjärta grät när jag såg att all diskretion upphört att
fungera. Jag kommer in i ett rum och där sitter någon. Äta kex låter.
Men de svåra frågorna var borta. Jag föddes en söndag, med
segerhuva och brevet i hand. Stolarna var trötta, jag fick inte svika
dem. Det svaga sken jag lyckades urskilja. Allt var bortfört. Jag tog
brevet och läste: »Jag tog brevet och läste« etc. (t.ex. ».Jag. tog
.brevet. och .läste.«). Med ens såg jag rött. En underlig tomhet kom
över mig. I denna stund var den bara min egen. Jag kunde inte bli kvitt
den. Återigen kunde jag nästan se. Jag kunde nästan se en depression i
konturen. Jag genomgick en typisk fantasi. Mitt förflutna fick jag en
känsla av. Min revolutionära ensamhet var det minsta problemet. Jag
minns att orden uttalades. Hjärtat gråter . för alltid. Grymma väntans
timmar med bekanta i natten under fingerat namn. Nöjet min sida
av en avslutad säng. Jag kommer in i ett rum och där sitter någon och
dricker kaffe. Jag äger tidningar, men jag gillar dem inte. Jag har lärt
mig att vinka till lampan. Hur mitt huvud gick som i drömmen, min
dröms levande verklighet. Mitt eländiga utseende som de inte kunde
förklara. Hälsa alla att jag mår jävligt bra. Jag har lärt mig att vinka till
lampan för att inte bli enformig.
Pause - Start