nypoesi 3/06
NICLAS NILSSON Naturligt som

Händelser kastar skuggor
framför sig, fall
vi befrias från
en av mina rädslor
med hästansikte

En gång svarade jag
någon som nästan
gjorde mig blind

Den elektriska leran
ser ut
osynliga trådar
som jag kände

Min comeback
kretsar
kring farhågor om det
oändliga utan vilja

Kuvertet
tack

Jag väntade mig
så mycket

Urartat guld

En biografisk byggnad
där syrsorna spelar

Die hard!

Panoramisk blodspillan

Perspektiv
till en början
överskådliga
vinklar mellan tagningar

»Innan svalorna rör vid sina skrin«

Jag älskar dig
och dig

En perfekt kostym ler
men min blick föll på ett tidigare utslag
som var slutet

»En betoning faller på verkligheten«

Ljuset föreslog att vi skulle förlora fattningen


Till Barbara Guest