Under de senaste årtionden har medierna mångfaldigats i vårt samhälle genom spridningen av digital datorteknik i olika former. Persondatorer, mobiltelefoner, podcasting, Internet och www, listan kan göras lång. Denna mediaexplosion har också inneburit nya möjligheter för konst, litteratur, musik och andra kulturella uttrycksformer att utforska nya material och publikationsformer. Inom poesi under framförallt de senaste tjugo åren har poeter skapat poesi som använder olika former av digital datorteknik. Under namn som digital poesi, elektronisk poesi, new media poetry osv. samlas nu en ganska brokig skara poetiska praktiker och tekniker som har som minsta gemensamma nämnare användandet av digital datorteknik. Det är denna grupp dikter och praktiker jag ämnar introducera här.[1]

Den mest rudimentära definitionen av digital poesi är »dikter unikt skapade och publicerade med hjälp av digital datorteknik«. Naturligtvis är definitionen både för snäv och för vid. Vad menas med digital? Vilken typ av datorteknik avses? Innebär detta att alla dikter som skrivits på en dator, i t.ex. ett ordbehandlingsprogram, är digitala dikter? Vilken typ av dikt avses? Hittills har »digital poesi« fungerat som en övergripande term för en grupp dikter som är inbördes mycket olika varandra, med vissa viktiga element gemensamma. Det handlar om dikter som skapats specifikt för en digital miljö där datortekniken används som material och medium.[2] Digital poesi har utvecklats jämte datorteknikens utveckling sedan 1970-talet (några få isolerade föregångare finner vi redan på 1960-talet). Sedan datorer utvecklats till att bli medier i och med ökade möjligheter för att använda grafik, animation, och ljud samt internet och www har alltfler poeter publicerat olika typer av digitala verk. Idag kan vi urskönja flera olika poetiska praktiker och grupperingar. Vissa dikter använder visuellt igenkännbar traditionell typografi från tryckt poesi, meter och versmått; andra väljer att bryta mot sådana traditioner och låter orden flyta friare. En del poeter knyter an till konkretistiska traditioner och gör en slags digitaliserad konkret poesi. Många diktverk använder bilder, ljud, och rörelse förutom texten och har därför kallats multimediala eller interartistiska verk. En grupp av dikter som har kommit att kallas koddikt använder slumpbaserade, procedurala principer för att mer mekaniskt generera diktverkets ord, bild, och/eller ljud.

Gemensamt för de allra flesta poeter som arbetar med den brokiga grupp dikter som har fått namnen digital poesi, new media poetry, elektronisk dikt osv är en tonvikt på experimentellt eller avantgardistiskt skapande. Till en sådan »tradition« kan vi också placera många av de tidiga modernistiska rörelserna såsom futurismen, dadaismen och konkstruktivismen. Senare exempel är konkretisterna, oulipo-gruppen och dess följeslagare. Inom postmodern diktning (i den amerikanska kontexten) återfinns language poetry och pionjärer som John Cage och Charles Bernstein. Naturligtvis finns många fler exempel på influenser och föregångare till digital poesi. En (tentativ) definition av digital poesi bör innehålla denna experimentella sida av poetiskt skapande för att göra rättvisa åt de experiment som 'digitala' poeter ägnar sig åt. I P0es1s. The Aesthetics of Digital Poetry definieras »digital poetry« som, »...[referring] to creative, experimental, playful, and also critical language art involving programming, multimedia, animation, interactivity, and net communications«.[3] Som exemplen ovan visar, samt den experimentella tradition som jag menar digital poesi till stor del är besläktad med, är närheten till andra konstformer nästan alltid närvarande i digital poesi. John Cayley, en av de ledande poeterna i fältet, kallar sitt arbete för »literal art in networked and programmable media» vilket pekar på vikten av texten-bokstaven-samt diktens specifika materialitet. Ett genomgående tema är gränsöverskridande, framförallt mellan dikt och konst, men även mellan t.ex dikt och spel eller dikt och datorkod. Desutom tillhör det regeln snarare än undantagen att digital dikt använder flera olika register för poetisk re-presentation; texten och dess semantiska och visuella mening, bilder, färger, fotografier, ljud, musik, röster etc.

Eftersom digital poesi uppvisar olika former av kreativt poetiskt skapande kanske digital poesi bäst ses som en zon av aktiviteter och praktiker istället för objekt som bör arrangeras i kategorier med fasta definitioner.[4] Detta möjliggör också att vi kan se hur dessa aktivitieter växlar medium. Termen »digital« kan således peka mot de fall där datorteknik av olika slag används.[5] Datorteknik avänds på olika sätt (t.ex olika program och visningsformer) och av olika skäl; vissa dikter pekar på sin egna materiella existens i ett digitalt medium medan andra söker dölja mediet och ge sken av en direkt upplevelse. Detta argument känner vi igen från t.ex. Jay Bolters Remediation: Understanding New Media.[6] Hans termer »immediacy« och »hypermediacy« speglar de traditioner inom t.ex. konst, grafisk design, TV, film och nu nya medier, som antingen strävar efter en osynlighet av mediet (immediacy) eller en bekräftelse av mediets existens, till och med en betoning på mediet (hypermediacy). När det gäller digital poesi (och mycket av den konst som skapas inom nya medier) faller de flesta dikter inom den senare kategorin.

Digital poesi, likt många av dess föregångare inom de olika moderna och postmoderna strömningar jag har nämnt, lägger en tonvikt på materialitet. Ofta innebär det att diktens visuella uttryck, genom typografi och visuell layout, genom bilder, fotografier, färger, geometriska former osv, utnyttjas medvetet och lyfts fram. Som läsare kan man inte ignorera bokstävernas utseende, placering, och rörelse, som t.ex. i Johannes Auers omarbetning av Reinhard Döhls dikt »Apfel« från 1965: »Worm Applepie for Döhl« (figur 1). Här ser vi också hur konkret poesi direkt har influerat en digital dikt som både illlustrerar och förändrar sin föregångare.

Figur 1 »Worm Applepie for Döhl« av Johannes Auer (1997). Animerad gif-bild.

Det är dock inte bara det rent visuella eller typografiska som lyfts fram. Det finns en underliggande (filosofisk) idé om själva språkets materialitet och dess betydelse för poetiskt skapande. Inom amerikansk litteraturvetenskaplig teori betonas dikters materialitet (utanför de mer vanliga studierna av modernism) bl.a. genom Jerome McGanns idéer om the textual condition och N. Katherine Hayles definition av vad hon kallar technotexts.[7] Jerome McGanns övertygelse om att »poetry is language that calls attention to iself, that takes its own textual activities as its ground subject« visar också på hur poesi som form (experimentell eller inte) på olika sätt lyfter fram språket. I sina studier av främst amerikansk modern och postmodern diktning påvisar McGann hur dikter som Susan Howes eller Charles Bromiges manar läsaren att stanna upp, titta, lyssna.[8] Delvis är det inom sådan poesi vi finner influenserna bakom digital poesi.

Inom digital poesi används ofta olika effekter för att få läsaren att stanna upp, titta och lyssna. Många av de dikter som Ingrid Ankerson och Megan Sapnar har publicerat på http://www.poemsthatgo.com är bra exempel på detta.[9] Vad som kommer efter den initiala uppmärksamheten är en annan fråga: vissa dikter har som sin främsta 'mening' att uppnå den effekten. Ofta handlar det om en slags visualisering och expansion av en uppläst eller nedskriven dikt; i andra fall skapas en filmliknande eller grafiskt dominerande dikt där orden (skrivna eller talade) intar en sekundär position. Ingrid Ankersons»While Chopping Red Peppers« (figur 2) är ett exempel på en visualisering av en uppläst jag-centrerad dikt om en kvinnas barndomsminnen av sin uppfostrande far.

Figur 2 »While Chopping Red Peppers« av Ingrid Ankerson & Whirld New Media.

Dikten består av en Flash-animation med skissartade bilder, rörelse, enstaka ord, ljudeffekter och en kvinnas uppläsning av diktens ord. Dikten är uppbyggd på en balans mellan harmoni och disharmoni mellan de talade orden och orden och bilderna vi ser på skärmen. Där disharmoni uppstår skapas en ironisk eller komisk effekt. I viss mån kan man säga att Ankersons dikt leker med de filmliknande möjligheter som digitala format som Flash och Shockwave erbjuder. »While Chopping Red Peppers« representerar de multimediala aspekterna av det grafiska gränssnittet och på så sätt reflekterar dikten en sida av datorteknik.

Thomas Swiss' dikter, »Genius« är ett bra exempel (figur 3-4), anspelar än mer på film och TV. Med Jay Bolters term remedierar dikten filmens och televisionens konventioner. Digital poesi uppvisar inte bara tidigare konstnärliga och poetiska visuella influenser utan kommenterar och kritiserar den mediavärld dikterna existerar i.

Figur 3 »Genius« av Thomas Swiss. Shockwave/Flash format.

Figur 4 »Genius« av Thomas Swiss.

Det finns dikter som på andra sätt engagerar datorn och väcker frågor om diktens existens i ett medium som samtidigt arbetar på ytan och på djupet, dvs »ytans« gränssnitt och de olika processer som pågår »under ytan« för att presentera det som syns på skärmen (samt alla de processer som aldrig representeras på skärmen för användaren).

Dikter som John Cayleys overboard utforskar det digitala mediets möjligheter och begränsningar att generera text. overboard lyfter fram datorns algoritmiska natur, de konstanta kodoperationer som skapar en ständigt föränderlig poetisk text. Hans arbete kategoriseras ofta som koddikt eller kodverk. Cayley har själv skrivit om sitt arbete i en rad artiklar, och har liksom Alan Sondheim, som myntade begreppet codework, Rita Raley, N. Katherine Hayles mfl, sökt definiera vad som kännetecknar koddikt. Cayley understryker att kodverk engagerar datorns processer-algoritmernas genererativa kraft. Rita Raley, en amerikansk akademiker, följer hans linje och anger följande distinktion: »Writers and artists who have taken up the general practice of codework heed the mandate-'use the computer; it is not a television'-and strive to foreground and theorize the relations between interface and machine and so reflect on the networked environment that constitutes and is constituted by a digital text. The precise techniques vary, but the general result is a text-object or a text-event that emphasizes its own programming, mechanism, and materiality« (Raley). En viktig del av förståelsen av kodverk (och många andra digitala verk) är texten som »event«, händelse.

I overboard är textens bokstäver i rörelse, till synes sjunkande och åter uppstigande i ett svart hav (figur 5-6). Genom en algoritmisk styrning av en originaltext har Cayley skapat en dynamisk text där bokstäverna relaterar till bilderna till vänster samt till ljud som genereras allt eftersom en pekare »spelar« på de tangenter som skapas av bilderna.[10] Steg för steg förändras bilden av texten genom att bokstäverna byts mot andra eller försvinner i den svarta bakgrunden. I sin presentation av dikten skriver Cayley: »overboard is installed as a dynamic linguistic 'wall-hanging', an ever-moving 'language painting'. As time passes, the text drifts continually in and out of familiar legibility - sinking, rising, and sometimes in part, 'going under' or drowning, then rising to the surface once again. It does this by running a program of simple but carefully designed algorithms which allow letters to be replaced by other letters that are in some way similar to those of the original text«.[11]

Figur 5 overboard av John Cayley. Engelsk version.

Figur 6 overboard av John Cayley. Ett senare skede i textgenereringen.

overboard är ett exempel på algoritmisk textgenerering som återfinns i vissa digitala diktverk. Tekniker av proceduralt (och i vissa fall slumpbaserat) skrivande finns naturligtvis även utanför datorn; Tristan Tzaras dikter gjorda av tidningsurklipp och slumpen, Oulipos litterära experiment och Burroughs and Gysins cut-ups är exempel på föregångare. Många anger just sådana »maskin-poetiska« exempel som starten för digital poesi. Under 1960- och 70-talen experimenterade konstnärer och poeter med text- och bildgenerering styrda av datorprogrammerade algoritmer.[12]

Cayley har även använt en liknande algoritmisk metod i ett av sitt hittills mest ambitiösa verk, riverIslan (figur 7-8). I riverIsland använder Cayley de algoritmiskt föränderliga texthändelserna för att knyta samman 32 statiska dikter till en diktcykel som läsaren kan röra sig igenom genom mus- och tangentrörelser. Verserna är alla relaterade till den kinesiske 700-talspoeten Wang Weis diktcykel River Sequence.[13]

Figur 7 riverIsland av John Cayley. Den första skärmbilden av diktverket.

Figur 8 riverIsland av John Cayley. Ett steg i en textförändring (transliteral morphing) mellan två »stabila« dikter.

riverIsland sammanblandar text, ljud, mänskliga röster, rörelse, bilder och läsarens deltagande genom navigering för att skapa ett verk som inte kunnat existera utan datorteknik.riverIsland är gjord i Macintosh-miljö med program såsom QuickTime och HyperCard och har publicerats i flera versioner samt presenterats som installation (med t.ex. projektion på vit duk) på festivaler och utställningar. riverIslands »liv« som diktverk förändras beroende var och hur man ser det. Det finns tillgängligt som nedladdningsbar fil på Cayleys website (nu i version 2.4.2), men det fungerar endast på Macintosh-datorer med vissa systemkrav. Sett ur dessa 'tekniska' synvinklar blir användandet av datorteknik som medel och medium för poesi en mycket specifik angelägenhet.

Cayleys arbete i Macintosh påminner oss om det faktum att inte alla kan läsa (eller skapa) all digital poesi; genom datorprogram, datorspel och internetsidor har vi blivit vana vid att systemkrav, datorprestation och frånvaron av rätta plug-ins kan begränsa vår tillgång till information. Denna verklighet påverkar naturligtvis också digital poesi, vilket väcker frågor om bl.a. publiceringskanaler och ekonomisk status av digital poesi visavi tryckt. Dessa och andra liknande frågor ligger visserligen utanför denna artikel, men är viktiga för poeterna själva, och för förlagsvärlden, tidskrifter och tidningar som publicerar och skriver om dikter, samt för den akademiska världen. För att återknyta till McGanns Textual Condition så är frågor som dessa ytterst viktiga också för förståelsen av diktverken.

Cayleys riverIsland handlar till stor del om språk och översättning i en datoriserad värld-engelska, franska och spanska ställs mot kinesiska i teckenform och pinyin.xiv.[14] Den sydkoreanska duon, Young-Hae Chang Heavy Industries, representerar ett annat sätt att sätta olika språk, dess bokstäver och tecken, i förgrunden. I Flash- eller HTML-format med monokrom typografi och musik (ofta jazz) har duon skapat dynamiska intressanta textverk på olika språk, t.ex. engelska, spanska, franska, japanska, kinesiska (figur 9-11). Verken har presenterats som internet-konst med en närhet till dikt.[15]

Figur 9 Del av Perfect Artistic Website.

Figur 10 Del av Perfect Artistic Website.

Figur 11 Del av Perfect Artistic Website.

Rörelsen och tajmningen mellan de olika skärmbilderna skapar texter som läsaren/tittaren följer. Dynamisk typografi som denna skapar länkar mellan text och läsare där läsarens deltagande inte består av interaktion med mediet; ingen klickning eller annan rörelse är nödvändig. Men den konstanta rörelsen, storleken på orden, rytmen och musiken samt den svart-vita enkelheten berikar förståelsen av verket.[16]

Läsarens ökade deltagande i skapandet och upplevelsen av texten länge ett begärligt mål för digitala litterära verk i allmänhet; hypertextuell litteratur, en av de mer kända datorpublicerade litteraturformerna, grundades ofta på idéer om läsarens ökade interaktivitet med texten och dess medium (figur 12-13).[17] Hypertextuell poesi, eller hypermedia-poesi som det ofta kallas när bilder, ljud och andra element förutom de textuella är introducerade, använder ofta mer eller mindre avancerade länksystem för att skapa icke-linjära texter där läsaren ofta saknar överblick av verket och måste leta/leka sig igenom läsningen. Dessutom är det svårt att veta när verket är slut; har det ens ett slut? Är det fråga om ett verk överhuvudtaget?[18]

Figur 12 afternoon, a story av Michael Joyce. Första fönstret. Strukturen av textnoder, så kallade writing spaces och programmiljön, Storyspace, är densamma för andra Eastgate-publicerade diktverk som t.ex Stricklands True North.

Figur 13 True North av Stephanie Strickland. Huvudkartan over olika textnoder.

Stephanie Strickland är en av de främsta poeterna inom amerikansk digital poesi. Hon publicerar sina verk i tryckt format, på webben i hypermedia-form, och via Eastgate Systems i Storyspace-format (som sedan säljs på diskett eller CD-ROM).[19] Hennes arbete kan ses som en bro mellan vad som nu kallas första-generationens hypertext och andra-generationens hypertext-hytnote(event,20);" onmouseout="hidefotnote(20);">[20] Den fiktiva stjärnkartan skapar en poetisk rymd där läsarens musrörelser och klickningar visar vad som döljer sig bland stjärnorna. Stricklands dikter handlar ofta om språk (naturliga språk, matematisk notering, programmeringsspråk) kunskap och läsning. Läsningen av V:Vniverse kan styras av nummer, rörelse, och klickning. I poetiska digitala verk som V:Vniverse och hypermedia-dikter som »Errand Upon Which We Came« (figur 16) och »The Ballad of Sand and Harry Soot« har Strickland utforskat datormiljöns möjligheter att kombinera bild, ljud, och rörelse med den poetiska texten och hur dessa konstellationer förändrar läsarens upplevelse av verket.

Figur 16 »Errand Upon Which We Came« av Stephanie Strickland.

Strickland skriver också om sina och andras verk. I sin essä om läsandets roll och funktioner i digital poesi, »Moving Through Me As I Move,« nämner hon Jim Rosenbergs »The Barrier Frames.« Verket som består av »textsidor« liggande på varandra fungerar som en annan typ av hypertext. Referensen till en bokpublicerad text är uppenbar, men eftersom 'sidorna' är transparenta är texten som skapas tät och mestadels oläslig.[21] Genom sina musrörelser över textmassan 'befriar' läsaren orden och vissa ord blir läsliga (figur 17-18). Strickland menar att i texter som Rosenbergs »The Barrier Frames« handlar det om »multiple authoring« och »synchronous reading and performance« samtidigt som användandet av text och bild skapar en »oscillation that occurs between the processing of alphabetic text and the processing of image in works that use both. A digital writer who uses image and text is in fact writing a score for their shifting interrelation« (Strickland, »Moving« 185).

Figur 17 »The Barrier Frames« av Jim Rosenberg. Segment 4.

Figur 18 Segment 4 vid musrörelse över texten i figur 14.

Dessa 'interrelationer,' eller kanske är det ett delat skapande, mellan poet, medium och läsare, utforskas och utnyttjas i Rosenbergs dikt genom den konstruerade oläsbarheten som gradvis övergår till läsbarhet genom läsarens aktioner såsom de styrs av Rosenbergs programmeringsval och mediets kvaliteter (såsom mouse-over).[22] Jim Rosenbergs verk, likt många digitala verk (inklusive 'vanliga' websidor), tränar således läsaren i nya läsar-betraktar-användaraktiviteter. Några konventioner har redan etablerats. De flesta har lärt sig hur man använder en hypertextuell sida i den digitala miljön; klickandet på länkar, skrollande, användandet av höger musknappsmenyer et cetera. Dessa webbkonventioner utökas och utnyttjas av digitala verk. Som läsare (betraktare/användare) lär man sig att läsa, se och använda i varje ny situation.

När vi upplever verk såsom Talan Memmotts »Lexia to Perplexia« eller »Translucidity« (figur 19-20) testas våra kunskaper om läsningen i ett nytt medium: finns det mer text om man klickar här? Vad händer om man dubbelklickar? Kan man skrolla? Är bilden länkad till en annan sida, en annan text? Vissa digitala verks sidor och texter är programmerade att växla efter viss tid vare sig läsaren är redo eller inte.

Figur 19 Lexia to Perplexia av Talan Memmott.

Figur 20 Translucidity av Talan Memmott.

Vissa verk möjliggör feedback så att användarens rörelser, eller ordningen i vilken rörelserna görs, producerar olika resultat och i förlängningen en annan poetisk upplevelse än vad andra val hade gett. Talan Memmott arbetar mycket med sammanblandning av text och bild som med läsarens rörelser förändras och växlar-och länkarna är inte uppenbara. Hans multimediala texter har kallats broken code eftersom hans diktspråk är en sammanblandning av engelska och programmeringskod. Resultatet blir en 'yt-text' som pekar mot de underliggande lagren av operativ datorkod. Memmotts kod är dock inte operativ utan endast metaforisk, menad för en mänsklig läsare-inte en maskin. Men texten reflekterar vårt alltmer datordominerade samhälle och hur detta påverkar språket. Memmotts dikt väcker funderingar om gränsen mellan människans kropp och intellekt och de maskiner vi lever med. Andra poeter/konstnärer som Mez och Alan Sondheim arbetar på liknande sätt med ett 'infekterat' poetiskt språk, blandat med maskinernas språk (som trots allt kommer från, mestadels, engelska).

Jag har mycket kort presenterat en del av de möjligheter som nya medier--genom datorers struktur i allmänhet, de datorprogram som används, Internet och www:s nätverk med sina speciella kvaliteter, de filosofiska och poetiska frågeställnignar som den 'digitala världen' väcker et cetera-erbjuder och som poeter har experimenterat med som poetiskt och konstnärligt material. Digital poesi har enligt de flesta poeter och kritiker bara börjat utforskas och det finns mycket mer att göra. Medan den mångfald som poesi (och litteratur, konst etc.) redan uppvisar kommer att utvecklas och expandera även i den digitala eran, kommer också nya former att uppstå och utvecklas; inom digital poesi finner vi några av dem. I detta läge måste intresserade poeter (och kritiker/akademiker!) ta till sig nya medier som verktyg för skapande och publikation. I detta arbete ligger en mängd utmaningar såsom att använda, utmana och förändra konventioner från tryckta medier. Vidare måste traditionella publikationskanaler för poesi såsom förlag och tidskrifter förändras för att kunna publicera digital poesi. Några få men mycket viktiga föregångare finns redan online, några av dem arbetar i Norden.[23] När poeterna programmerar förändras dikten; publiceringen, läsningen och kritiken likaså.

Maria Engberg, doktorand ved Blekinge Tekniska Högskola. Skriver på en avhandling med tittelen «The Aesthetics and Poetics of Digital Poetry».

Teksten er en bearbeidet versjon av et foredrag holdt under seminaret post-poesi på Biskops-Arnö 12-15. mai 2005.

Aarseth, Espen. Cybertext: Perspectives on Ergodic Literature. Baltimore och London: Johns Hopkins UP, 1997.

Bolter, Jay och Richard Grusin. Remediation: Understanding New Media. Cambridge, Mass.: MIT Press, 1999.

Block, W. F., Christiane Heibach, Karin Wenz. P0es1s. Ästhetik digitaler Poesie. The Aesthetics of Digital Poetry. Germany: Hatje Cantz Verlag, 2004.

Cayley, John. »Overboard.« Self-published. http://www.shadoof.net/in/overboardEng.html
---. riverIsland. http://homepage.mac.com/shadoof

Drucker, Johanna. The Century of Artists' Books. New York, N.Y.: Granary Books, 1995.

Hayles, N. Katherine. Writing Machines. Cambridge, Mass.: MIT Press, 2002.

Joyce, Michael. afternoon, a story. (1987) Watertown, Mass.: Eastgate Systems, 1992.

McGann, Jerome. Black Riders: The Visible Language of Modernism. Princeton, N.J.: Princeton UP, 1993.
---. The Textual Condition. Princeton, N.J.: Princeton UP, 1991.

Paul, Christiane. Digital Art. London: Thames & Hudson, 2003.

Raley, Rita. »Interferences: [Net.Writing] and the Practice of Codework.« August 9, 2002. Electronic Book Review. http://www.electronicbookreview.com/v3/servlet/ebr? command=view_essay&essay_id=rayleyele

Strickland, Stephanie. V: Losing L'una, WaveSon.nets. London och New York: Penguin, 2002.
---. »Moving Through Me As I Move« First Person: New Media as Story, Performance, and Game. Eds. Wardrip-Fruin, Noah, and Pat Harrigan. Cambridge, Mass.: 2004, 183-191.
---. True North. Notre Dame, Ind.: Notre Dame UP, 1997.
---. True North. Elektronisk version. Watertown, Mass.: Eastgate Systems, 1997.

Urlografi

Andrews, Jim. http://www.vispo.com/

Ankerson, Ingrid & Megan Sapnar mfl. http://www.poemsthatgo.com

Born Magazine. http://www.bornmagazine.org/

Cayley, John. http://www.shadoof.net/in

Electronic Literature Organization's Directory http://directory.eliterature.org/

Electronic Poetry Center & Loss Pequeño Glazier. http://epc.buffalo.edu/authors/glazier

The Iowa Review Web. http://www.uiowa.edu/~iareview/mainpages/ tirwebhome.htm

Jung, Felix. http://webdelsol.com/Synesthesia/

Memmott, Talan. http://memmott.org/talan

Rosenberg, Jim. Eastgate Quarterly Review of Hypertext 2, no. 3. 1996. http://www.well.com/user/jer/j/barrier_frames_4.html

Strickland, Stephanie. http://www.stephaniestrickland.com

Swiss, Thomas. http://bailiwick.lib.uiowa.edu/swiss/directory.htm

Word Circuits. http://www.wordcircuits.com/

Young-Hae Chang Heavy Industries http://www.yhchang.com/